Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






   
  Åter till forumet 2017.09.26 - 9:20
 Söndag, 7 maj 2017 18:34 | skrivet av: Göran Lundin
Förlagshistoria 3: Fakta- och reportageböcker
Det här avsnittet om förlagets historia handlar om fakta- och reportageböcker. När jag tittar igenom vad vi givit ut, blir jag verkligen imponerad! Både när det gäller kvalité och bredd. Ganska mycket handlar om Norrland. I detta sammanhang "tvingas" jag också nämna lite om min och fotograf Erland Segerstedts produktion. Tillsammans har vi nu gjort fem foto-reportageböcker från vitt skilda delar av världen.

Men vi börjar lång bak i tiden. Närmare bestämt 1994, då förlaget bara hade ett par år på nacken. Göran Burén översatte Meyme Sevanders bok De tog min far, som handlade om Stalins utrensningar på 1930-talet. Meymes familj utvandrade till Sovjetunionen för att vara med om att bygga arbetarstaten. Men ganska snart visade det sig att det nya landet inte alls var något paradis. Tvärtom, under Stalins utresningar försvann idealistiska krafter i stort antal och en av dem var Meymes pappa. Någon klarhet i vad som hänt honom fick familjen aldrig. De tog min far säljs fortfarande, en av de verkliga långkörarna i förlagets historia.

1999 inledde vi ett fruktbart samarbete med föreningen Liv i Sverige. Den första boken tillsammans var Pappa utan barn, av Stefan Blomgren. Den var mycket speciell då, 1999, eftersom den skildrade en pappas kamp för att få träffa sina egna barn. Tidigare var nog det mesta skrivet ur ett kvinnoperspektiv. Kvinnor som fick fly från sina karlar och gömma sig och sina barn. Det var en bok som gav eko och hjälpte författaren att bearbeta sin frustration och förtvivlan.

2004 fick jag kontakt med före detta lapptillsyningsmannen (idag heter det naturbevakare) Folke Grubbström, som skrivit dagböcker om sina vandringar i Vindelfjällen. I dessa skildrade han mötena med fjällets folk. Göran Palm nappade på idén att göra den till en Liv i Sverige-bok. Det fanns också en given titel, en rad i boken när Folke på en av sina inspektionsresor - han gick alltid till fots eller åkte skidor - möter en skoteråkande renskötare, som undrade om inte staten hade råd att hålla honom med skoter: Man ska färdas som en människa, blev Folkes svar. Denna bok blev snart en klassiker och trycktes i flera upplagor. När vi hade boksläpp på Folkets hus i Tärnaby var det knökfullt. Vi döpte raskt om byggnaden till Folkes hus. Folke Grubbström dog hösten 2016, men hann även skriva en bok om sin uppväxt och det tunga arbetet i timmerskogen: Pojken på stenen.

Några år senare blev jag uppringd av renskötaren Apmut Ivar Kuoljok från Jokkmokk, som också nedtecknat sina minnen. Apmut var lite av en rikskändis, sedan han i teve protesterat mot skogsskövlingen i renskötselområdet. Mig veterligt var det första gången en aktiv renskötare skrev om sitt liv. Det blev så småningom flera böcker, varav två barnböcker på lulesamiska. Apmut deltar fortfarande efter förmåga i renskötseln. Mitt liv som renskötare har nyligen tryckts i en ny upplaga.

Jag minns för övrigt att jag smög tillbaka en dikt av Apmut, som Göran Palm i föreningen Liv i Sverige inte ville ha med i Mitt liv som renskötare. Han tyckte kanske att den var pekoral, men den passade så bra in i sammanhanget. Vi var lite odygdiga och Göran hade överseende!

Den författare som kanske betytt mest för förlaget är Lilian Ryd, som genom sina böcker dokumenterar Lapplands historia, liksom kultur och sedvänjor. Tillsammans med brodern Yngve Ryd (död 2012) har hon gjort ett arbete som borde rendera henne Nordiska rådets litteraturpris flera gånger om. Den senaste boken URFÖDAN går i ständigt nya upplagor. Lilian tar extremt lång tid på sig, men å andra sidan är hennes manus så genomarbetade att det är en förläggares dröm att arbeta med dem! Nu i höst har vi fått äran att ge ut en bok av brodern Yngve postumt, i bearbetning av Lilian: Doahkke - fågelflock. En bok om Lapplands fågelvärd, med foto av Gunilla Falk.

Ytterligare en Norrlandskildrare ska nämnas: Lappmarksprästen Bo Lundmark, som publicerat sina minnen i boken Såvitt jag minns. Det var en stor glädje att få arbeta med denna ödmjuka person, som samtidigt är en fantastisk historieberättare. Jag vet uppriktigt sagt inte hur många upplagor vi tryckt. Bo är efterfrågad som talare och förrättare och i alla sammanhang går det åt av hans böcker!

1998 befästes mitt och fotograf Erlands samarbete med boken Haiti - mot alla odds. Vi genomkorsade landet flera gånger och skildrade personligt och ärligt vad vi såg och upplevde. Efter jordbävningen 2010 reste vi tillbaka och arbetade i rasande fart fram rapportboken 40 sekunder senare - världen ser Haiti.

Erland och jag har hunnit med ytterligare tre böcker tillsammans, den senaste om ett antal skelleftebor: GULDKORN, som nu också blivit utställning på Skellefteå museum. Men den bok som var mest krävande att göra, var nog Entusiasternas väg - från Leningrad till S:t Peterburg. Arbetet med den tog många år, massor av besvärliga resor och andra logistiska utmaningar. Mot slutet fick vi oersättlig hjälp av gotländskan Lina Peterson, som pratade flytande ryska och blev medförfattare. Men uppriktigt sagt, jag begriper fortfarande inte hur vi mäktade med detta arbete. En tung kritiker skrev: "Kör han (Lundin) lika flyhänt som han skriver vore det säkert en upplevelse att resa med honom."

Jag får nu inte heller glömma vårt senaste tillskott i fackboksklassen: Arne Müller, SVT-reporter från Umeå, som skriver om Norrland ur ett annorlunda perspektiv: om misslyckade gruvprojekt (Smutsiga miljarder), om uppblåsta kalkyler när det gäller industrisatsningar (Norrlandsparadoxen) och nu senast om befolkningsutvecklingen (Stockholm, städerna och RESTEN). Arnes böcker recenseras i de stora drakarna och 2016 belönades han med Grävande journalisters pris i fackboksklassen för Norrlandsparadoxen.

Många fler finns att nämna: trädgårdsexperten Laila Carlander, journalisten Tommy Lundmark, konstnären Mats Gärling, seglaren och äventyraren Tobias Törnebohm och inte minst vår egen korrekturläsare Larry Lundgren, med sin instruktionsbok för både författare och korrekturläsare: Bockar i kanten.

I nästa avsnitt ska jag försöka ge mig på en analys av vilken roll vi egentligen spelat i den norrländska litteraturhistorien.